0

“Äh, det löser sig!”

Det här är förhoppningsvis det sista avsnittet med lite burkigt ljud (periodvis).

Med det sagt, det här är ett av de roligaste avsnitten! Inte bara för att jag blir så omaskerat förtjust och förvånad, utan för att dagens gäst Love är jätterolig.
Och utmanar alla idéer om den väl förberedda pålästa förstföderskan.

Dagens avsnitt blir lite längre och först pratar vi lite om omständigheterna runt Loves graviditet.
Och sen blir det förlossningsprat… Allt från psykotiska leenden för att inte traumatisera en 11-åring till ole dole doff principen i val av sjukhus och hur en förlossning både kan vara ”jättejobbig” och ”jättehärlig” med några meningars mellanrum.

Jag ger er den smått fantastiska Love!

Lyssna på avsnittet här eller i din podcast-app (iTunes, Acast, Podkicker)

0

Det är inte längre min podcast

Det finns ett klipp från en Oprahintervju på youtube där Oprah intervjuar Pharrell Williams.
Han sitter med en hög grön hatt och är lugn och eftertänksam.
Och så kommer hans monsterhit Happy på tal och ett klipp visas med alla videos som människor gjort världen runt till hans låt. Människor som dansar till Happy från Dakar, till Island, London och Malawi. Och Pharrell börjar gråta. Ordentligt.
Oprah har sagt i en senare intervju att det mesta av hans gråt klipptes bort. ”He went into the ugly cry”. Han storfulgrät. Detta med en hög grön hatt på huvudet. Och så säger han “It was no longer MY song.” Nu var den liksom allas.

Jag ser den där intervjun ibland.
När jag såg den häromdagen började även jag gråta en liten tår eller tre. Och så tänkte jag, lite pampigt, att det inte längre är min podcast.

Jag startade Förlossningspodden för att jag ville bryta en isolation jag upplevde fanns kring födande.
Som doula fick jag massor av mail från kvinnor som inte ville något mer (fast, vad kan vara större?) än att någon, om än en helt främmande person, skulle få ta del av deras upplevelser kring födande.
Med Förlossningspodden ville jag att vi skulle börja prata om det kollektiva dåliga självförtroendet som föräldrar och här specifikt kvinnor har. Om isolationen kring vissa upplevelser. Är man en dålig mamma om man inte älskar sitt barn på en gång? Varför hade ingen sagt att amning kunde kännas så fel och vara så infernaliskt svårt? Skulle det inte bara ske ”naturligt”?

Jag fick mail i egenskap av doula och hela tiden undrade jag om vi levde i ett u-land?
Jag tror jag rört vid detta i podden, men vi tror vi är så öppna att prata kring saker. Lite ”Vad kan vara tabu i vårt upplysta samhälle?” Och det gör att de tabun som så uppenbart finns blir lite extra tabubelagda.
Och det är inte bara vi.
Varför vet tillexempel så få läkare hur endometrios upptäcks? Och varför vet inte mitt stavningsprogram vad ” endometrios” är när det vet vad ”prostataförstoring”, ”förhudsförträngning” och ”pungbråck” är?

Nu har över ett halvår gått efter att jag startade Förlossningspodden.
När jag får mail från förlossningar, hälsningar från värkarbeten, mail från trebarnsmammor som trodde deras förlossningar låg bakom dem men som plötsligt känner hur viktigt det kändes att lyssna på andras erfarenheter, eller inlägg på instagram där ni berättar att ni vågar mer efter att ha lyssnat på Förlossningspodden – då vill jag fulgråta. Jag vill sitta på en stol med en hög grön hatt och snorhulka.

Och jag vill säga Tänk om jag vetat det där när jag själv som gravid satt och tvivlade under alla nattliga kisspauser medan min mage växte och jag tänkte att HUR ska någon som jag klara av att föda?
För när jag letade efter ett forum av något slag med alla olika sorters känslor och tankar hittade jag inget. Inget där kvinnor som ville föda utan smärtlindring möttes med samma respekt som kvinnor som ville ha en planerad kejsarfödsel. Där förlossningsdepression mötte samma förståelse som de kvinnor som älskade att föda barn och att amma. Där långtidsammande kvinnor mötte samma förståelse som flaskmatande mammor.

Men nu har jag, tillsammans med alla fina modiga gäster och alla ni som lyssnar skapat det forumet. Det är inte perfekt! Allt har inte hunnits med än. Men det är något.

Så tack alla ni, varenda en av er som lyssnar på Förlossningspodden. För att vi tillsammans skapar det där forumet där alla möts med samma respekt.

Och givetvis – här har vi videon med en fulgråtande Pharrell.

(Och för alla er som undrat – På onsdag kommer ett nytt avsnitt ut!)

 

 

0

“Vadå ofarlig smärta!?” Gravidcoachen reder ut frågetecken!

I dagens avsnitt gästas jag av gravidcoachen, doulan och beteendevetaren Anna. Som utöver sina egna förlossningar rätar ut frågetecken kring smärta och hur vi hanterar den.
Om du efter avsnittet känner att du vill gå en Föda utan rädsla-kurs hos Anna så gå in på http://www.gravidcoach.se/ och ange Förlossningspodden när du mailar Anna din anmälan. Då bjuder hon på 200kr.

Lyssna på avsnittet!